Pingströrelsen i Norrland började längst upp, dvs i Norrbotten. Anledningen vare en ung man, Ernst Nilsson från Åkerholmen, blev frälst och döpt hos baptisterna. Han gick på John Ongmans bibelskola i Örebro och blev sedan evangelist i Mellansverige. Där kom han i kontakt med pingstvänner som han sedan anslöt sig till. Han återvände till Åkerholmen 1914 där han höll möten. Många blev frälsta och väckelsen spred sig. Vid årsskiftet 1914-15 hade man den första dopförrättningen i Luleå och redan i januari 1915 bildades församlingen i Luleå. Inget protokoll finns kvar från det tillfället, men från den 16 februari 1918 finns ett protokoll där församlingsbildandet omnämns. Bl.a. nämns att man antog namnet Filadelfia samt tillfogade bibelordet ”Ingen må förakta den ringa begynnelsens dag”. Under hösten 1914, alltså innan församlingen bildats, hyrde man en lokal på Timmermansgatan. Den lokalen köpte man sedan 1925.

Lewi Petrus var ordförande i ett församlingsmöte den 30 april 1917. Han undervisade om hur församlingen skulle ordnas för att vara en biblisk församling. Föreståndare och äldste skulle tillsättas. Vid det tillfället utsågs J A Hermansson som den förste äldstebrodern. Man började också föra medlemsmatrikel. Lewi Petrus påpekade också välsignelse av att vara en missionerande församling och man beslöt omgående att förnya evangelistmissionen. Man hade redan 22 november 1915 startat Nordlandsmissionen och nu återupplivade man den under namnet Den Fria Missionen i Norrbotten. Det blev början till Norrbottens evangelistkassa som finns än idag och administreras av pingstförsamlingen i Boden. Evangelister under församlingens tre första år var Ernst Nilsson, Fred Vikström, Albin Hansson, David Hall och Gerhardt Smidt.

Det framgår av protokollet från februari 1918 att ca 100 personer döptes. Hälften kom från platser utanför Luleå eftersom man hade den enda dopgraven i Norrbotten. Detta tillsammans med evangelistmissionen ledde till att man hade förgreningar över hela länet. Många församlingar i Norrbotten har därför tidigare varit utposter till Filadelfia i Luleå. Boden blev egen församling 1927 och Råneå 1936, Klöverträsk blev det 1937 och Piteå 1938. Kalix pingstförsamling bildades 1926. Församlingen har ägt kapell och möteslokaler i många byar runt om i Luleå kommun och antalet medlemmar ökade stadigt. 1944 hade man 186 medlemmar, 5 äldste och 5 evangelister.

Entusiasmen behövdes för att klara ekonomin trots att man hade små förutsättningar. Många var studerande och saknade riktig lön. Anna Berg, en av de första medlemmarna, berättade vid församlingens 70-års jubileum hur en syster som var den enda som hade en lön gick och betalade hyran vid ett tillfälle när man hade kris. Under församlingens första år hade offren stigit till 943:62, men utgifterna var 1258:05. Efter tre år hade man balans i ekonomin. Frivilligheten kan också illustreras med ett protokoll där det står om en syster som ”i kärlek till Jesus” åtog sig att skura golvet i möteslokalen. Förutom pengar och arbete behövdes bön. Det framgår av församlingens protokoll, som t.ex. att den 8 maj 1916 beslöts att ”bönemöten skulle hållas under sommaren varje dag kl. 1 å lokalen”.